Lite surt.
En vanlig vecka i en lärares vardag består av att aldrig räcka till alltid en känsla av att vad är läraryrket för något . Gör jag rätt eller fel skall jag tillfredsställa systemet eller eleven . Skall mina bristande kunskaper i socialt arbete ta energi från mig. Skall mina svagheter att dokumentera vad som görs och inte görs påverka minn inre stress. Har jag i min arbetstid möjligheter att börja studera 40 timmar extra i något som rektorer har bestämt. Nä yrket jag valde och såg med glädje att arbeta med till pensionen har nu fått en fadd smak i munnen och ett psyke som håller på att haverera.och sedan höra politiker lova en massa som aldrig kommer att infalla gör nu att jag börjar räkna ner och vill pensionera mig i förtid.
Och jag tror det blir värre...
SvaraRaderaAllt måste bli väldigt illa innan människorna säger stopp...
Var rädd om dig bara.
Kram